Hedesundas byar på 1500- och 1600-talen

Artikel av Bengt Löf. Tidigare publicerad i tidningen Rovbladet.

Under 1500- och 1600-talen fick Hedesunda ett stort antal nya byar. Den här artikeln är ett försök att ge en bild av utvecklingen av dessa byar i Hedesunda genom att ta fram en del uppgifter som finns i arkiven. Här finns uppgifter från jordaböcker/skattelängder och mantalslängder samt från Sveriges första folkräkning som ju Älvsborgs lösen 1571 kallas.

Om man allmänt studerar den senare delen av medeltiden och framåt slås av att en händelse satte mycket djupa spår i historien och det var digerdöden. I boken Svensk Historia 1350 – 1600 beskrivs hur digerdöden påverkade landet och befolkningen. Pesten återkom också flera gånger men inte lika starkt som första gången. Det uppskattas att det fanns 1,1 miljoner människor i det nuvarande Sverige i början av 1300-talet i 1200 socknar. 1410 hade den sjunkit till c:a 347 000 dvs. minskat med två tredjedelar! I delar av Uppland försvann mellan 70 och 80 procent av befolkningen. Det tog mycket lång tid innan befolkningen ökade igen. 1571 fanns c:a 639 000 och år 1700 var befolkningen 1,36 miljoner i nuvarande Sverige.

Ett annat sätt att förstå problemen med att förlora större delen av ett lands befolkning är att studera hur mycket som byggdes. I Dalarna och landskapen nära har man gjort en studie på gamla trähus och sett att all nybyggnation upphörde 1350 fram till 1440 och en ny större ökning av byggandet inträffade 1460 – 1470.

Genom att så många dog kunde de överlevande ta mer och kanske bättre mark i anspråk och det hjälpte till att öka befolkningen igen. Tyvärr förändrades klimatet till det sämre under slutet av 1500-talet och detta bromsade utvecklingen. Det handlade om 2 grader under sommaren jämfört med 1400-talet och 3 jämfört med vikingatiden om man ser på genomsnittstemperaturen. I dagens globala uppvärmning har samma snittemperatur ökat 1 grad under 1900-talet.

Eftersom Hedesunda ligger där det ligger mellan de uppländska slätterna och bergslagen kom befolkningsutvecklingen att påverkas av landets utveckling. Det kan man också se i tabellerna där perioden 1541 – 1610 har en ökning av endast 24 gårdar jämfört med en ökning av 78 gårdar 1690 och dessutom 45 soldattorp. Som en skoglig utpost till upplandsslätterna var det naturligt för Hedesunda socken att bli ett alternativ för nyutveckling av gårdar i större skala först när det inte fanns jord att odla hemmavid.

Ett sätt att se på utvecklingen är att studera ortsnamnen. För Hedesundas del är detta gjort av Folke Hedblom i Gästriklands kulturhistoriska förening 1957 – 1958 och som bok ett år senare. I tabellerna finns hans tolkningar av de byars namn som fanns omkring 1600.

Förenklat kan man åldersgruppera namnen enligt följande:

De äldsta som troligen fanns på 400-talet har en beteckning på någonting i terrängen: Backa, Berg, Brunn, Bäck, Holmen, Landa, Sund (Prästgården), Vall, Ås och Ön. Hit hör också Hade och Harv även om de inte är tolkade ännu. Hit hör också namn på vi som Kungsgårdens gamla Vibol, liksom namn som slutar på –åker som Oppåker och Nordanbro som förr hette Nordanåker.

Nästa grupp är sådana som slutar på –sta: Rångsta, Kofsta och kanske Flösta. Hit räknas också namnen på by som Byn och Västbyggeby och två gamla byar som slutar på bo nämligen Ålbo och Ölbo. Till den här gruppen räknas också Östveda och Böle.

Inte riktigt lika gamla är de byar som slutar på –bo men som i äldre tid skrevs –boda. Dessa är troligen från början bolandsgårdar som betydde att de var ett slags filialgårdar till de centrala äldre gårdarna med ett komplett jordbruk och inte bara en fäbodvall. Här finns Kjessmansbo, Kågbo, Hallsbo, Gisselbo, Mälbo, Österbyggebo, Sevallbo och Gundbo.

Övriga byar är yngre och antingen bodlandsgårdar eller fäbodar som blivit uppodlade eller rena nyodlingar. Det framgår av sammanställningen när de började synas i förteckningarna. Ett exempel är Dalkarlsbo som startades 1607 med 6 års skattefrihet . I tillståndsbrevet står det att det var ett ödehemman och i ett eget dokument om samma händelse står det att det var en fäbod under Öns by. Vasakungarna var måna om att expandera ekonomin med nyodlingar för att möta en befolkningsexpansion men också för att få in mera skatt. Gustav Vasa uppmuntrade allmogen att nyodla med följande uttalande i ett brev: ”Man skall beflite och vinnlägge till att upptaga och bruke jorden, borthugge den onyttige skogen”.

Under rubriken Jordtal/Markland finns en uppgift från Folke Hedbloms bok som visar storleken på byarnas markinnehav under 1500 - talet. Det motsvarar ungefär dagens taxeringsvärde och här syns vilka byar som var störst i socknen.

Till sist är soldaterna med separat i 1653- och 1690 års mantalslängder. Det var under den tiden som en fast arme med indelta soldater kom i bruk på allvar. Innan hade tvångsutskrivningar gjorts direkt från gårdarna men det antecknades inte i dessa längder.

Man skall också komma ihåg att uppgifterna i tabellerna är något osäkra och inte någon absolut sanning. Ett och annat fel kan smyga sig in här och var i dessa akter både vid upptecknandet och avskriften/tolkningen. Det fanns anledning att inte vara särskilt synlig för fogden om man ville betala mindre skatt eller slippa att bli uttagen till soldat. Tolkningarna av namnen på byarna är ännu mer osäkert även om det finns mycket forskning bakom betydelserna. Ett exempel på det är Ingevara. I en annan tolkning talas om kung Inge och hans drottning Ingebor som hade en borg vid älvstranden mitt emot Ekenön uppströms nya bron över älven.

Vi hoppas sammanställningen kan ge en bild av hur byarna i Hedesunda har utvecklats under 1500- och 1600-talen. Det är ju från 1541 som det finns arkivmaterial som kan användas för en någotsånär komplett sammanställning av byar och gårdar. Sedan är det en annan sak hur folk levde under den här tiden och det återkommer vi till senare.

Tabeller