Genom ett kungabrev daterat 23 mars 1607 fick "Lars Persson i Hedsn" rätten att "optaga ett ödeshemman i Hedesunda socken Dalkarsbo benämt". Därmed etablerades gården Per Nirs. Grundaren Lars Persson fick dessutom sex års skattefrihet för att kunna starta upp utan för mycket pålagor. Hans barn delade upp gården och den andra blev senare närliggande gården Per Jons.
I gårdsarkivet finns två avskrifter av kungabrevet. Brevet är signerat av kung Karl IX, Gustav Vasas yngste son och kanske mest känd för att ha avsatt sin katolske brorson Sigismund genom slaget vid Stångebro.
Den ena kopian lämnades in till Häradsrätten i Hedesunda och Österfärnebo den 7 februari 1767. Originalet uppvisades och skrevs av i protokollet till detta vinterting. Men själva originalet lämnades inte in vilket var normalt enligt tidens sedvänja. Och idag finns inte originalet kvar.
Den andra kopian är från 1730 och skriven av länsman Eric Almeen. Han har också angivit källan: "Likalydande med originalet som granden Pär Joensson i Dahlkarsbo innehaver, attesteras".
Det intressanta med denna kopia från 1730 är den text som finns på baksidan. Här har en Anna Larsdotter, då c:a 76 år gammal, från Norbo i Nora socken lämnat en berättelse till en Lars Staffansson i granngården Nötbo som nämnde Almeen skrivit ner.
Att bli straffad för lägersmål, d.v.s. att en gift person hade ett förhållande utanför äktenskapet var inte så vanligt och säkert skamligt för släkten på 1600-talet.
Och, jodå, uppgiften stämmer. Hångil blev straffad 13 juni 1625 första gången och 21 maj 1629 andra gången. Ella Jonsdotter i Västbyggeby var damen i fråga och han fick böta 20 mark första gången och tre mark andra gången. Allt enligt domboken.
Nils Germundsson från Ås, maken till en dotter på gården, söker uppbud, lagfart, första gången redan 23 november 1626.
Vem var nu Anna Larsdotter? Jo, genom mycket tur har förklaringen hittats i grannsocknen Noras dödbok från 1693. Det visar sig att Anna Larsdotter var barnbarn till systern som fick ärva gården efter grundaren!